Rescue collie

Hundar som vi har räddat/rescue dogs

 

 

Om du tar hand om en svältande hund och gör honom välmående, kommer han inte att bita dig; det är den avgörande skillnaden mellan en hund och en människa.

 

Mark Twain

Om spanska colliekenneln Trasdepastores och dess ekonomiska problem fick jag veta via Facebook. Några engelska collieuppfödare och collieägare hade startat en grupp för att engagera sina vänner i det tragiska ödet av en framgångsrik colliehane Wicani Leading Light ”Lawrence”. Han levde i Spanien, blev spansk utställningschampion, men utsattes för svält och vanvård och skulle räddas.

 

Facebooksgruppen var stor, det fanns många från Sverige och Finland som var med. Det visade sig att en mycket känd spansk colliekennel Trasdepastores hade hamnat i allvarliga problem efter ägarnas skilsmässa. Ett 20-tal hundar och flera hästar saknade mat och omsorg. Det fanns både gamla och unga collies, en del av dem var importer från England, Ungern, Finland, Sverige. Det är klart att uppfödarna ville rädda sina ”valpar” som hade flyttat till Spanien en gång i tiden men som nu hamnat i knipa. Och det är just de hundarna som först fick lämna den problemdrabbade kenneln.

 

Men det var flera kvar – Trasdepastores egen uppfödning. Ingen visste riktigt hur många de var, vilka de var och hur man kunde hjälpa dem. Mina kunskaper i spanska språket hjälpte mig att ta direkt kontakt med kvinnan som ägde kenneln. Jag fick namn och bild på fem tikar och en hane som alla var barn till en finsk uppfödd collie som redan hade räddats av sin uppfödare och återvänt till Finland. Men barnen var kvar i Spanien. Efter långa förhandlingar gick hon med på att sälja dem till mig för 250 euro per hund…

 

Jag ska inte berätta den långa historien om räddningsaktionen, med pengarinsamlingar, transporter från Valladolid där hundarna bodde till Barcelona där jag skulle hämta dem, veterinärkontroller, vaccinationer, pappersexercisen, allt det praktiska kring flyget till Sverige. Det var inte lätt. Men det gick, därför att alla som deltog i denna process var så engagerade och ville verkligen rädda dessa oskyldiga varelser.

I maj 2012 gjorde jag två resor till Barcelona och hämtade först fyra och sen två hundar. Alla sex var extremt magra, med kala nosryggar, smutsiga stinkande pälsar, enorma klor, brutna tänder helt täckta med tandsten, alla var jätterädda för höga ljud och snabba rörelser, de litade inte på någon. Men de levde. Tre av dem flyttade direkt till sina nya ägare som väntade på dem. Och tre stannade hos oss. Tezz och Denise – två kullsystrar och Boonie, deras yngre halvsyster. Det skulle ta mycket tid, tålamod, pengar och först och främst kärlek för att rehabilitera dessa vackra collies, för att ge dem en andra chans i livet. Det var inte lätt heller. Men för alla våra ansträngningar får vi den bästa belöningen man kan tänka sig – oändlig kärlek och tacksamhet som varje minut lyser i deras bruna ögon.